Hoppa till innehåll

Human factors och universell design

Den 11-12 oktober stod HFN värd för kursen Human Factors och universell design – metoder och verktyg för inkluderande utformning och mångfald i MTO-system. Det var professor Anna-Lisa Osvalder (Chalmers) och universitetslektor Jonas Borell (LTH) som hade skapat kursen, och som genomförde den tillsammans med doktoranderna Elin Stark och Signe Svensson samt universitetslektor Bijan Aryana, även de från Chalmers.

Föreläsare på kursen: Elin Stark och Signe Svensson samt kursansvariga Anna-Lisa Osvalder och Jonas Borell.

Kursen hölls både på plats på Linköpings universitet och på distans via Zoom.
– Vi hade en del problem med tekniken, men överlag fungerade det bra, och jag tror att vi kommer kunna använda detta format även i framtiden, sa HFN:s verksamhetsledare Sara Thor efter kursen.
Såhär sammanfattar Sara de två intensiva kursdagarna:

Första kursdagen fokuserade på att gå igenom vad Human Factors och MTO är, hur människans kognitiva och sociala funktioner fungerar och vad olika funktionsnedsättningar kan innebära i livet i allmänhet och arbetslivet i synnerhet.
Jonas Borell inledde med att definiera vad som menas med Human Factors, MTO och arbetssystem, så att vi alla skulle ha en gemensam grund att stå på. Jonas gick även igenom hur vår perception, minne och beslutsfattande fungerar, för att sedan beskriva hur olika funktionsnedsättningar, som ADHD, autism etc. påverkar detta.

Anna-Lisa Osvalder fortsatte med att beskriva en organisation och alla dess medlemmar som ett heterogent MTO-system, och hur viktigt det är att inte bara utforma arbetssätt och verktyg utefter en upplevd norm som inte alla passar in i, utan att istället försöka anpassa systemet så att det kan passa för så många som möjligt.
Elin Stark gick vidare in på olika typer av öppna och dolda funktionsnedsättningar; kognitiva, fysiska, intellektuella etc., och hur dessa påverkar förmågan att klara av olika saker i livet och arbetslivet. Även aspekter som ålder och tillfälliga funktionsnedsättningar diskuterades.
Vidare diskuterades hur man med olika medel kan göra arbetsplatsen mer tillgänglig med relativt enkla medel (tydligare instruktioner, tid för återhämtning, goda arbetsredskap och lokaler etc), åtgärder som gör arbetsplatsen bättre för de flesta, inte bara dem med funktionshinder.

Första dagen avslutades med ett föredrag via Zoom av Bijan Aryana, som pratade om kulturella/nationella aspekter på design. En rad modeller för att beskriva skillnader mellan länder och/eller kulturer diskuterades och Bijan framhävde vikten av att sätta sig in i de behov som finns i den grupp man försöker designa för, och att involvera dem i designprocessen.

Andra dagen fokuserade mer på konkreta metoder och förslag på hur man kan designa för inkludering, både vad gäller rent fysiska lösningar och lösningar kring kognition och kommunikation. Universell design grundar sig i idén att vi behöver designa produkter och system så att de lägger sig inom ramen för människans begränsningar. Om vi utvidgar gruppen personer som vi designar för när vi utformar våra produkter, vinner vi alla på det.
Grundläggande principer för universell design omfattar rättvis användning, flexibel användning, intuitiv användning, tolkningsbara produkter, tolerans för fel, samt produkter som kan användas med låg nivå av ansträngning och har rätt storlek och utrymme för att så många som möjligt ska kunna använda dem.
Elin Stark tog upp olika exempel på bra, och mindre bra, anpassningar i arbetslivet och pratade också mycket om att tillgänglighet inte bara handlar om den fysiska aspekten, utan lika mycket om kognitiva, sociala och språkliga aspekter.
Signe Svensson beskrev för oss hur man kan ägna sig åt användarcentrerad design genom att utgå från användarna och involvera dem i designprocessen, exempelvis genom workshops, observationer och andra metoder.

Deltagarna uppmanades att diskutera och reflektera kring inkludering (och brist på inkludering) av personer med öppna och dolda funktionshinder på sina egna arbetsplatser, och vi diskuterade även mycket kring hur den tekniska utvecklingen både har hjälpt personer med funktionsnedsättning (bland annat genom diktering, textuppläsning och smarta glasögon) men också gjort det svårare att klara sig på egen hand i dagens samhälle (ett arbetsliv med allt färre enkla jobb, tekniklösningar som kräver smarta telefoner och andra svårtillgängliga gränssnitt).

– Det känns värdefullt och energigivande att vi nu kunde genomföra denna aktuella kurs. Nu är det tid att gå igenom det rika material som tillhandahölls och fundera på en eventuell uppföljare, kommenterar Billy Josefsson, ordförande i HFN.

Kursdeltagarna kom från många olika håll, och vi är extra glada att se att vi hade en rad deltagare från organisationer som (ännu?) inte är medlemmar. Ju fler vi kan nå ut till, desto bättre! Mer information om medlemskap i HFN hittar du här.